Swedish | Latin |
---|---|
ryta verb skrika upprört och kraftigt, högt och ovänligt | rudōverb |
rytande substantiv | rugitusnoun |
avbryta verb börja tala när en annan talar, så att denna svårligen kan fortsätta | incidereverb |
avbryta verb göra så att en enskild process eller händelse upphör och slutar att existera | rescindōverb |
bryta (genom kraftutveckling) förstöra något som självständig enhet; ofta överfört verb | rumpereverb |
bryta (om färg, smak) ge nyans till den angivna färgen/smaken; blanda färg/smak till önskad kulör/smak verb | cōnfringōverb |
bryta (om lag, regel) inte följa en lag, regel, e.dyl. som samhället påtvingar verb | affrango [affrangere, -, -](3rd) TRANS |
bryta (om löfte) sluta följa ett löfte, en ed, sitt ord, e.dyl. som man själv bestämt verb | cōnfringōverb |
bryta (om stämning) förändra en stämning, atmosfär verb | affrango [affrangere, -, -](3rd) TRANS |
bryta verb få något att upphöra att fungera, förlöpa o. dyl.; göra slut på ett förhållande, en verksamhet o. dyl. | rumpereverb |
bryta verb få något skört att spricka sönder i mindre delar (ofta genom kraftig böjning) | affrango [affrangere, -, -](3rd) TRANS |
bryta verb förhindra att motståndarlaget lyckas utföra en passning | amputōverb |
bryta verb om ljus eller annan elektromagnetisk strålning: ändra riktning vid övergång mellan två olika ämnen | amputōverb |
bryta verb tala med främmande accent | affrango [affrangere, -, -](3rd) TRANS |
bryta verb utvinna malm, extrahera en mineral ur malm | effodereverb |
bryta verb åstadkomma något genom kraftutveckling; forcera ett motstånd | amputōverb |
bryta av verb med mekanisk påverkan utgående från två punkter på ett (ofta avlångt) föremål orsaka så att föremålet delar upp sig i två bitar på ett sådant sätt att varje bit innehåller en av de två punkterna | demoliriverb |
bryta upp verb lämna ett sällskap | proficisciverb |
bryta upp verb öppna med våld eller stor kraft | proficisciverb |
förbrytare substantiv allvarligt kriminell person | scelestusnoun |
gryta substantiv kokkärl avsett för kokning av större mängder mat; som förr oftast tillverkades av täljsten eller lera, hade tre ben, och placerades i eldstaden; numera liknande en kastrull, gjord av rostfritt stål eller aluminium | olla [ollae](1st) F |
gryta substantiv maträtt som har halvfast konsistens, vilken kan bestå av många olika råvaror, som tillagas i en gryta (kokkärl) | olla [ollae](1st) F |
isbrytare substantiv skydd för brostöd mot flytande is | sturnus [sturni](2nd) M |
skryta (i alltför stor utsträckning) tala om hur bra man själv är verb | glorior [gloriari, gloriatus sum](1st) DEP |
strejkbrytare substantiv person som olovligt arbetar trots att det pågår en strejk | sciurus [sciuri](2nd) M |
äktenskapsbrytare (manlig) person som har begått äktenskapsbrott substantiv | adulter [adulteri](2nd) M |