Swedish | Latin |
---|---|
sammansatt adjektiv ; som har förenats till en enhet | compositumadjective |
sammansätta verb sammanföra till en enhet | coeōverb |
sammansättning substantiv | compositio [compositionis](3rd) F |
sammanslagning substantiv det att slå samman | fusionoun |
sammanstötning substantiv krock, kollision, konfrontation; det att sammanstöta, att stöta samman | collisio [collisionis](3rd) F |
sammansvärjning substantiv konspiration, komplott | coniūrātiōnoun |
sammantaget adverb allt tillsammans, allt medräknat; sett till alla berörda delar | ad unumadverb |
sammelsurium substantiv tillstånd av total oordning | farrāgōnoun |
sängkammare substantiv sovrum | cubiculum [cubiculi](2nd) N |
simma verb ta sig fram i vatten utan att nudda bottnen eller fast mark och utan att använda annan framdrivning än den egna kroppens rörelser | nătō | natareverb |
simmare substantiv | natrix | natātornoun |
skamma (försöka) få någon skämmas, att känna skam verb | poenaverb |
skämma verb vanställa, vanpryda, misskläda; fördärva eller förstöra | ruīnōverb |
skämmas verb må dåligt emedan man anser sig ha handlat /moraliskt/ fel, t ex om man gjort någon annan person ledsen eller om man begått ett misstag som orsakat besvär för andra, speciellt om misstaget var "pinsamt"; känna skam | nātusverb |
skattkammare substantiv rum där man förvarar sina skatter | aerāriumnoun |
skrämma verb göra rädd | expavesco [expavescere, expavi, -](3rd) |
skrämma bort verb göra något så att någon lämnar platsen, vanligen på grund av rädsla eller obehag | expellereverb |
skrämmande adjektiv som orsakar rädsla | metūculōsusadjective |
skrammel substantiv högt, skramlande ljud | crepitus [crepitus](4th) M |
skrymma verb ta upp (mycket) stor plats | multiverb |
skrymmande adjektiv som tar upp (mycket) stor plats | multiadjective |
skumgummi substantiv material för stoppning av madrasser och liknande | spūmanoun |
skummig adjektiv täckt av skum | spūmeusadjective |
skymma verb fördunkla, dölja | abscondereverb |
skymma verb göra osynlig(t) genom att blockera eller vara (i vägen) framför | abscondereverb |
slemmig adjektiv som är täckt av slem | lūbricusadjective |
smörblomma substantiv | ranunculus [ranunculi](2nd) M |
södra himmelspolen substantiv | caelestis [caelestis](3rd) C |
sommar substantiv den varmaste årstiden, vilken följer våren och kommer innan hösten | aestas [aestatis](3rd) F |
sommargylling substantiv en art (Oriolus oriolus) inom fågelfamiljen gyllingar (Oriolidae); individ av arten sommargylling | icterusnoun |
sommarmånad substantiv juni; midsommarmånad | Iuniusnoun |
sommarsolstånd substantiv tidpunkt på året då solen antar sin största deklination, det vill säga då årets ljusaste natt infaller då solen står som högst på himlen på norra halvklotet, norr om kräftans vändkrets | sōlstitiumnoun |
sommartid substantiv typ av tidsangivelse (i ett samhälle) där klockan är framflyttad (t ex en timme) jämfört med normaltid; period av året då sådan tidsangivelse råder | hora aestivanoun |
spiskummin substantiv en krydda från denna planta, vanligt förekommande i bland annat det indiska, mexikanska och egyptiska köket | cuminnoun |
spiskummin substantiv en växtart (Cuminum cyminum), i familjen flockblommiga växter (Apiaceae); exemplar av denna art | cuminnoun |
stamma verb artikulera på ett stötigt sätt | balbutio [balbutire, -, -](4th) |
stämma verb dra inför domstol, kalla inför rätta | lītem inferōverb |
stamma verb leda sitt ursprung eller sin härkomst | provenio [provenire, proveni, proventus](4th) |
stämma substantiv linje i en musikalisk sats | sonus [soni](2nd) M |
stämma substantiv röst | sonus [soni](2nd) M |