absidsubstantiv halvrund utbyggnad (spec. på en kyrka)
apsissubstantiv den punkt i en himlakropps omloppsbana då den befinner sig närmast masscentrum (periapsis) eller längst bort från samma masscentrum (apoapsis)
stoppaverb få att sluta; göra så att något slutar att ske eller göra så att någon slutar att göra något; få en rörelse, process eller ett skeende att upphöra
klusilsubstantiv språkljud som bildas genom att talkanalen helt stängs av så att ett övertryck byggs upp av den från lungorna utströmmande luften; denna förträngning avlägsnas därefter hastigt och därmed skapas ett explosivt ljud
absit omen interjection
prositinterjektion sägs till den som just har nyst
absolutus [absoluta, absolutum] adjective
absolutadjektiv som är utan inskränkning, fullständig, fullkomlig