English | Swedish |
---|---|
annoy [annoyed, annoying, annoys] (to disturb or irritate) verb [UK: ə.ˈnɔɪ] [US: ə.ˌnɔɪ] | irritera [~de ~t]verbHe's annoying. = Han är irriterande. reta [~de ~t]verbI know you're just doing that to annoy me. = Jag vet att du gör så bara för att reta mig. störaverb |
annoyance [annoyances] (that which annoys) noun [UK: ə.ˈnɔɪəns] [US: ə.ˌnɔɪəns] | irritationsmoment [~et ~]substantiv |
annoyance [annoyances] (the psychological state of being annoyed or irritated) noun [UK: ə.ˈnɔɪəns] [US: ə.ˌnɔɪəns] | irritation [~en ~er]substantiv |
annoyed (troubled, irritated by something unwanted or unliked; vexed) adjective [UK: ə.ˈnɔɪd] [US: ə.ˌnɔɪd] | irriterad [irriterat ~e]adjektivJohn looks annoyed. = John ser irriterad ut. sur [~t ~a]adjektiv sårad [sårat ~e]adjektiv |
annoying (causing irritation or annoyance; troublesome; vexatious) verb [UK: ə.ˈnɔɪ.ɪŋ] [US: ə.ˌnɔɪ.ɪŋ] | dryg ~t ~averb förarglig ~t ~averb irriterandeverbHe's annoying. = Han är irriterande. |