Swedisch-Englisch Wörterbuch »

snö bedeutet auf Englisch

SwedischEnglisch
snöoväder [~ovädret ~, ~ovädren] substantiv
{n}

blizzard [blizzards](severe snowstorm)
noun
[UK: ˈblɪ.zəd] [US: ˈblɪ.zərd]

snöpa [snöpte snöpt] verb

castrate [castrated, castrating, castrates](remove the testicles of)
verb
[UK: kæ.ˈstreɪt] [US: ˈkæ.ˌstret]

snöplog [~en ~ar] substantiv
{c}

snow plow(vehicle)
noun

snöra [snörde snörade, snört snörat, snörd snört snörad snörat, pres. snör snörar] verb

lace [laced, lacing, laces](fasten with laces)
verb
[UK: leɪs] [US: ˈleɪs]

snöre [~t ~n] substantiv
{c}

cordon [cordons](ribbon)
noun
[UK: ˈkɔːd.n̩] [US: ˈkɔːr.dn̩]

string [strings](long, thin structure made from twisted threads)
noun
[UK: strɪŋ] [US: ˈstrɪŋ]
The string is very weak. = Snöret är mycket svagt.

snöre [~t ~n] substantiv
{n}

band [bands](strip of material wrapped around things to hold them together)
noun
[UK: bænd] [US: ˈbænd]

snörliv [~et ~] substantiv
{n}

bodice [bodices](sleeveless garment covering body from neck to waist)
noun
[UK: ˈbɒ.dɪs] [US: ˈbɒ.dɪs]

snösiska substantiv
{c}

arctic redpoll(Acanthis hornemanni)
noun

snösko [~n ~r] substantiv
{c}

snowshoe [snowshoes](flat footwear worn to facilitate walking in deep snow)
noun
[UK: ˈsnoˌʃuː] [US: ˈsnoˌʃuː]

snöskoter substantiv
{c}

snowmobile [snowmobiles](vehicle)
noun
[UK: ˈsnomoˌbil] [US: ˈsnomoˌbil]
Have you ever ridden a snowmobile? = Har du nånsin kört snöskoter?

snöskred [~et ~] substantiv
{n}

avalanche [avalanches](large sliding mass of snow and ice)
noun
[UK: ˈæ.və.lɑːntʃ] [US: ˈæ.və.ˌlæntʃ]

snöslask [~et] substantiv

slush(half-melted snow)
noun
[UK: slʌʃ] [US: sˈləʃ]

snöslunga [~n ~slungor] substantiv
{c}

snowblower [snowblowers](a device for clearing a path or road of snow)
noun

snösläde substantiv

snow scoop(snow removal tool)
noun

snösparv [~en ~ar] substantiv

snow bunting [snow buntings](bird)
noun
[UK: snəʊ ˈbʌnt.ɪŋ] [US: ˈsnoʊ ˈbʌnt.ɪŋ]

snöstorm [~en ~ar] substantiv

snowstorm [snowstorms](bad weather involving blowing winds and snow)
noun
[UK: ˈsnəʊ.stɔːm] [US: ˈsnoʊ.stɔːm]
We got into a huge snowstorm. = Vi hamnade in i en stor snöstorm.

snöstorm [~en ~ar] substantiv
{c}

blizzard [blizzards](severe snowstorm)
noun
[UK: ˈblɪ.zəd] [US: ˈblɪ.zərd]

snötäcke [~t ~n] substantiv
{n}

snow covernoun

snötäckt [~, ~a] adjektiv

oversnowedadjective

snow-covered(covered with snow)
adjective
[UK: ˈsnəʊ kʌ.vəd] [US: ˈsnoʊ kʌ.vəd]

snowclad(covered in snow)
adjective

snövall [~en ~ar] substantiv
{c}

snowdrift(bank of snow)
noun
[UK: ˈsnəʊ.drɪft] [US: ˈsnoʊ.drɪft]

snövessla [~n ~vesslor] substantiv
{c}

snowcat(vehicle)
noun

Snövit ~t ~a proper noun

Snow White(character from Snow White (Schneewittchen))
proper noun
[UK: snəʊ waɪt] [US: ˈsnoʊ ˈwaɪt]

snövit [~t ~a] adjektiv

snow-white(as white as snow)
adjective
[UK: ˈsnəʊ waɪt] [US: ˈsnoʊ waɪt]

snöängel [~n ~änglar] substantiv
{c}

snow angel(design)
noun
[UK: snəʊ ˈeɪn.dʒəl] [US: ˈsnoʊ ˈeɪn.dʒəl]

asnöjd adjektiv

chuffed(very pleased or satisfied)
adjective
[UK: chufft] [US: chufft]

avsnöra [~snörde, ~snört, pres. ~snör] verb

cordon off(to enclose with rope barrier)
verb
[UK: ˈkɔːd.n̩ ɒf] [US: ˈkɔːr.dn̩ ˈɒf]

bli insnöad verb

snow in(prevent from moving by a large snowfall)
verb
[UK: snəʊ ɪn] [US: ˈsnoʊ ɪn]

det snöar phrase

it's snowingphrase
[UK: ɪts ˈsnəʊɪŋ] [US: ɪts ˈsnoʊɪŋ]

ge silkessnöret verb

let go(dismiss from employment)
verb
[UK: let ɡəʊ] [US: ˈlet ˈɡoʊ]

ha snöbollskrig verb

snowball(play at throwing snowballs)
verb
[UK: ˈsnəʊ.bɑːl] [US: ˈsnoʊ.bɑːl]

hungersnöd [~en] substantiv
{c}

dearth(period when food is rare)
noun
[UK: dɜːθ] [US: ˈdɝːθ]

famine(extreme shortage of food in a region)
noun
[UK: ˈfæ.mɪn] [US: ˈfæ.mən]
Poor crops may cause famine. = Dåliga skördar kan orsaka hungersnöd.

insnöad [~snöat ~e] adjektiv

snowed in(unable to get out of a place due to snow)
adjective

kokosnöt [~en ~ter] substantiv
{c}

coconut [coconuts](fruit of coco palm)
noun
[UK: ˈkəʊk.ə.nʌt] [US: ˈkoʊk.ə.nʌt]

kramsnö [~n] substantiv

packing snow(type of snow)
noun

missnöjd [~nöjt ~a] adjektiv

disgruntled(unhappy, dissatisfied)
adjective
[UK: dɪs.ˈɡrʌn.tl̩d] [US: ˌdɪˈs.ɡrən.tl̩d]
John is disgruntled. = John är missnöjd.

displeased(not pleased or happy)
adjective
[UK: dɪs.ˈpliːzd] [US: ˌdɪ.ˈspliːzd]
John is displeased. = John är missnöjd.

123