lag betyder på latinska
| Svenska | Latinska |
|---|---|
| lag substantiv fastställda rättsregler för beteende i ett samhälle, brott mot vilka kan bestraffas; sammanfattning av alla rättsregler i ett land; annat normsystem (t.ex. religiöst) | lex [legis](3rd) F |
| lag substantiv observerat generellt vetenskapligt samband som visar på regelbundenhet hos något fenomen | lex [legis](3rd) F |
| laga verb reparera | reficiōverb |
| laga verb tillaga (mat) | coquereverb |
| lagenlig adjektiv som är i enlighet med lagen | legalis [legalis, legale]adjective |
| lager substantiv lagerträd; ett träd (Laurus nobilis) med aromatiska blad | laurus [laurus](4th) F |
| lagerblad substantiv blad från lagerträdet som används som smaksättare för deras aromatiska karaktär | laurus [laurus](4th) F |
| lagerkrans (doktors)krans av lagerblad substantiv | laurea [laureae](1st) F |
| lagfart substantiv inskrivning i fastighetsbok om ny ägare av fastighet | nomen [nominis](3rd) N |
| lagförslag substantiv utkast (förslag) till ny lag | rostrum [rostri](2nd) N |
| laglig adjektiv som tillåts enligt lagen | legalis [legalis, legale]adjective |
| lagligen adverb | legaliteradverb |
| laglös adjektiv som inte befattar sig med lagar | illēxadjective |
| lagom adjektiv lämplig, tillräcklig, passande | adaequātusadjective |
| lagra verb lägga i lager | condōverb |
| lagra verb spara data | adiuvoverb |
| lagstadgad adjektiv stadgad i lagar | legalis [legalis, legale]adjective |
| lagstifta verb fastställa lagar | lēgem ferreverb |
| lagstiftare substantiv enskild medlem av en lagstiftande församling | lēgislātornoun |
| lagstiftare substantiv författare av lagar i en abstrakt bemärkelse | lēgislātornoun |
| lagstiftning substantiv process genom vilken lagar tillkommer, ändras eller upphävs | lēgislātiōnoun |
| lagstiftning substantiv sammanfattning av fastställda lagar; författning | lēgislātiōnoun |
| lagsöka verb väcka åtal mot, stämma inför rätta | lītem inferōverb |
| lagöverträdelse substantiv överträdelse av (brott mot) lagen | offensa [offensae](1st) F |
| anklaga verb | accūsōverb |
| anklagad adjektiv perfektparticip av anklaga | reus [rea, reum]adjective |
| anklagare substantiv person som anklagar | accūsātornoun |
| anklagelse substantiv påstående att någon är skyldig till ett brott eller något annat klandervärt | accūsātiōnoun |
| anlag substantiv benägenhet, fallenhet, böjelse | declinatio [declinationis](3rd) F |
| anlag substantiv första början | diathesis [diathesis](3rd) F |
| anslag substantiv en summa pengar som delas ut till en myndighet eller annan institution för ett visst ändamål, vanligen från stat eller kommun | dononoun |
| Apostlagärningarna | |
| Apostlagärningarna substantiv bok i Nya Testamentet av Bibeln, handlar om Jesu lärjungar (apostlarna) och deras gärningar | |
| arkipelag substantiv övärld, örikt hav; större system av öar, vanligen större öar på visst avstånd från varandra och fastlandet | archipelagusnoun |
| avslag substantiv nekande svar, beslut som innebär att något önskat nekas | reiectiōnoun |
| beklaga verb säga att man inte är nöjd med något | queror [queri, questus sum](3rd) DEP |
| beklaga verb säga att man är ledsen för något | comploro [complorare, comploravi, comploratus](1st) |
| beklagansvärd adjektiv som man rimligtvis kan beklaga; olycklig /omständighet/; tråkig, sorglig | paenitendusadjective |
| beklaglig adjektiv som rimligtvis kan beklagas | paenitendusadjective |
| beslagta verb ta föremål från någon, antingen för att det är bevismaterial eller för konfiskation | auferōverb |
