sammanhållningsubstantiv känsla av samhörighet (inom grupp)
cohibeo [cohibere, cohibui, cohibitus] (2nd) TRANS verb
stannaverb avsluta en rörelse och vara stillastående; erhålla hastigheten 0 relativt något referenssystem
stannaverb få att stanna eller få stopp på rörligt föremål; stoppa
cohibeō verb
begränsaverb sätta gränser, komma med inskränkningar
cohibeō noun
gränsvärdesubstantiv det värde en konvergent talföljd eller serie går mot
gränsvärdesubstantiv det värde ett uttryck går mot då den oberoende variabeln går mot ett visst värde eller ±oändligheten; funktionen f sägs ha gränsvärdet A när x går mot a om det till varje tal ε > 0 hör ett tal δ > 0 sådant att |x−a| < δ ⇒ |f(x)−A| < ε; definitionerna när argumentet går mot ±∞ är analoga
gränsvärdesubstantiv per någon regel eller lag definierat värde som inte bör underskridas eller överskridas, för att något ska godkännas, eller något ska hända eller inte hända, eller dylikt
cohors [cohortis] (3rd) F noun
bataljonsubstantiv bataljon är en militär underavdelning till en brigad eller ett regemente
eskortsubstantiv det man har då en person (vanligen myndighetsperson) följer en någonstans
colchicinsubstantiv en giftig alkaloid som förekommer i underjordiska stamdelar hos växten hösttidlösa (Colchicum autumnale)
coleopterum [coleopteri] (2nd) N noun
skalbaggesubstantiv individ inom taxonomiska ordningen skalbaggar (Coleoptera) som kännetecknas av deras hårda, skallika främre täckvingar vilka täcker och skyddar ett par bakre flygvingar vid vilotillstånd
colere verb
inhysaverb göra rum åt (objektivt), att bereda plats för.
