Latinsk-Svensk ordbok »

co- betyder på svenska

LatinskaSvenska
coeptus [coeptus] (4th) M
noun

inträdesubstantiv
början

verksamhetsubstantiv
fabriks- eller affärsrörelse

coetus [coetus] (4th) M
noun

privatföretagsubstantiv

sällskapsubstantiv
det att vara tillsammans

co verb

kopuleraverb
ha samlag

paraverb

sammansättaverb
sammanföra till en enhet

sluta uppverb
samlas, ansluta sig

Coffea noun

javasubstantiv
drycken kaffe

javasubstantiv
en sorts kaffe

coffea | cafea | coffeum noun

kaffesubstantiv
dryck bryggd på malda rostade bär (ofta felaktigt benämnda bönor) från kaffebusken i varmt vatten

kaffesubstantiv
en upphälld mängd (servering i en kopp, mugg eller glas) av drycken kaffe

coffēinum noun

koffeinsubstantiv
centralstimulerande ämne som finns bl.a. i kaffe och te

cogitare verb

komma påverb
få en /ny/ tanke om

cogitare | cogito verb

tänkaverb
mentalt bearbeta information, ofta i syfte att lösa ett problem; fundera

cogitatio [cogitationis] (3rd) F
noun

hågsubstantiv
tillfällig sinnesstämning eller tillfälligt tänkande

tankesubstantiv
information direkt tillgänglig i ett medvetande, det som man tänker

cognitus [cognita, cognitum] adjective

kunnigadjektiv
känd, bekant

cognitio [cognitionis] (3rd) F
noun

kännedomsubstantiv
det att känna till eller vara medveten om något

konnässanssubstantiv

kunskapsubstantiv
information som en individ har (eller kan framkalla) i medvetandet

kunskapsubstantiv
någon särskild bit av information

medvetandesubstantiv
något som existerar som ett subjekt som självt kan uppfatta åtminstone någon form av sinnesintryck, tankar eller känslor

vetandesubstantiv
det man vet; all kunskap (inom visst område) hos en person eller en grupp

cognitor [cognitoris] (3rd) M
noun

kännaresubstantiv
konnässör

konnässörsubstantiv
person med särskilt djupa kunskaper inom ett visst ämne, särskilt i fråga om matlagning, vin eller konst; ibland om person med stor passion för eller finsmakare av ett visst ämne

cognitura [cogniturae] (1st) F
noun

åklagarkammaresubstantiv
åklagarmyndighetens lokala organisation

åklagarmyndighetsubstantiv
statlig myndighet som utifrån polismyndighetens brottsutredningar kan väcka åtal i domstol

cognomen [cognominis] (3rd) N
noun

binamnsubstantiv
inofficiellt personnamn (stundom på spe eller skämt) som används i tillägg jämte en persons officiella förnamn/huvudnamn/dopnamn

efternamnsubstantiv
namn som en person delar med sina familjemedlemmar, som i svenskan står efter förnamnet eller förnamnen

tillnamnsubstantiv
officiellt namn utöver förnamnet eller förnamnen

cognoscō verb

lära kännaverb
genom att spendera tid med en given person lära sig hur denne fungerar som människa, hur han eller hon tänker och känner om centrala saker, vad han eller hon har för åsikter i viktiga frågor, vad han eller hon tycker om respektive inte tycker om, hur han eller hon lever och beter sig i olika situationer, och hur han eller hon kommit att bli den han eller hon är

cognovisse verb

känna tillverb
ha grundläggande kunskap om /något/

cognāta noun

anhörigsubstantiv

frände(manlig) släkting
substantiv

cohaerens [(gen.), cohaerentis] adjective

komplex(som är) uppbyggd av flera direkta och indirekta samband
adjektiv

sammanhängandeadjektiv

cohaerentia [cohaerentiae] (1st) F
noun

koherenssubstantiv
samstämmighet

cohaerere verb

korreleraverb

sammanhängaverb
vara förbunden

123