Latinsk-Svensk ordbok »

a betyder på svenska

LatinskaSvenska
abecedarius [abecedaria, abecedarium] adjective

alfabetiskadjektiv
som följer ett språks alfabet

abecedarium [abecedarii] (2nd) N
noun

abcsubstantiv
alfabet; de första grunderna i skrivning

abecedarius [abecedarii] (2nd) M
noun

ettagluttaresubstantiv
barn som nyss börjat skolan (går i "ettan")

Abecedarium Glagoliticum adjective

glagolitiskadjektiv
hörande till den äldsta slaviska skriften

Abecedarium Glagoliticum noun
N

glagolitiska alfabetetsubstantiv
det äldsta kända slaviska alfabetet som skapades på 800-talet i Thessaloniki och sedemera kom att trängas ut av det kyrilliska alfabetet

abellina noun

hasselsubstantiv

Abelus noun

Abelsubstantiv
Adams och Evas andre son som dödades av sin äldre bror Kain

abeo adjective

bortaadjektiv
död

abeo adverb

bortaadverb
på okänd plats, försvunnen

abeo [abire, abivi(ii), abitus] verb
INTRANS

tillbringaverb
låta uppta sin tid (med något); spendera tid /någonstans/

aberro [aberrare, aberravi, aberratus] (1st) INTRANS
verb

missminnaverb

Abesinia noun

Abessiniensubstantiv
äldre namn på Etiopien

abesse verb

saknasverb
inte vara tillräckligt (många eller mycket), brista, fela

abhorrēre noun

antipatisubstantiv
motvilja

motviljasubstantiv
negativ inställning; stark känsla av ovilja eller olust för något eller inför att göra något

abicere verb

förbiseverb
inte lägga märke till något; lämna något ur räkningen

abicio [abicere, abjeci, abjectus] (3rd) TRANS
verb

avdanaverb

makuleraverb

abicio noun

kastkortsubstantiv

abiectus adjective

banaladjektiv

gemenadjektiv
elak på ett simpelt sätt, småsint

lågsinnadadjektiv

nedrigadjektiv
otillständig; elak på ett hänsynslöst sätt

abies [abietis] (3rd) F
noun

ädelgransubstantiv

abigere verb

återsändaverb
skicka tillbaka

hänvisaverb
citera, referera (till)

rövaverb

stjälaverb
göra sig skyldig till stöld; (på ett olovligt sätt) ta eller tillskansa sig egendom/-ar som ägs av annan än en själv

uteslutaverb
räkna bort möjligheten

abigo noun

avbrottsubstantiv
det att något råkat ut för en störning och därmed inaktiverats eller satts ur funktion (för en längre eller kortare stund)

abiogenesis noun

abiogenessubstantiv
process genom vilken liv uppstår ur ickelevande materia

abire verb

avgåverb
lämna en förtroendepost i en organisation

abismus noun

avgrundsubstantiv
underjord, dödsrike, helvete

infernosubstantiv
underjord, helvete

abitio [abitionis] (3rd) F
noun

aberrationsubstantiv
avvikelse

avgångsubstantiv
det att ett fordon /som transporterar många passagerare/ påbörjar en resa

bortgångsubstantiv

abituriens noun

abiturient(I Sverige före 1969 samt i Finland): person som har påbörjat examensproven för en studentexamen.
substantiv

abiturientsubstantiv
elev i gymnasiets sista klass, gymnasist som skall avlägga sin examen

abitus [abitus] (4th) M
noun

avfärdsubstantiv

1234↑

Sökhistorik

    Online ordböcker

    Fler kuriosa