Swedisch-Englisch Wörterbuch »

änd bedeutet auf Englisch

SwedischEnglisch
baklänges; bakvänd; baklänges adverb

backwardadverb
[UK: ˈbæk.wəd] [US: ˈbæk.wərd]

bakvänd [~vänt ~a] adjektiv

preposterous(absurd, or contrary to common sense)
adjective
[UK: prɪ.ˈpɒ.stə.rəs] [US: prə.ˈpɑː.stə.rəs]

bakände substantiv
{c}

back [backs](that which is farthest away from the front)
noun
[UK: ˈbæk] [US: ˈbæk]

bakåtriktad; bakvänd adjektiv

backwardadjective
[UK: ˈbæk.wəd] [US: ˈbæk.wərd]

befordran [~ i används befordringar] substantiv

promotion [promotions](advancement in position)
noun
[UK: prə.ˈməʊʃ.n̩] [US: prəˈmo.ʊʃ.n̩]
Sami got a promotion at work. = Sami fick en befordran på jobbet.

befordran [~ i används befordringar] substantiv
{c}

transport(act of transporting)
noun
[UK: træns.ˈpɔːt] [US: træn.ˈspɔːrt]

behändig [~t ~a] adjektiv

versatile(capable of doing many things competently)
adjective
[UK: ˈvɜː.sə.taɪl] [US: ˈvɝː.sə.təl]

bekänna [bekände, bekänt, bekänd bekänt, pres. bekänner] verb

acknowledge [acknowledged, acknowledging, acknowledges](to admit the knowledge of)
verb
[UK: ək.ˈnɒ.lɪdʒ] [US: æk.ˈnɑː.lɪdʒ]

admit [admitted, admitting, admits](to concede as true)
verb
[UK: əd.ˈmɪt] [US: əd.ˈmɪt]

avow [avowed, avowing, avows](declare openly)
verb
[UK: ə.ˈvaʊ] [US: ə.ˈvaʊ]

beständig [~t ~a] adjektiv

uniform(consistent)
adjective
[UK: ˈjuː.nɪ.fɔːm] [US: ˈjuː.nə.ˌfɔːrm]

beständig ~t ~a adverb

permanently(in a permanent manner)
adverb
[UK: ˈpɜː.mə.nənt.li] [US: ˈpɝː.mə.nənt.li]

beständighet [~en] substantiv

permanence(the state of being permanent)
noun
[UK: ˈpɜː.mə.nəns] [US: ˈpɝː.mə.nəns]

beväpnad till tänderna verb

arm to the teeth(to equip with weapons)
verb

bio [~n i används biografer] substantiv
{c}

cinema [cinemas](a film/movie theatre)
noun
[UK: ˈsɪ.nə.mə] [US: ˈsɪ.nə.mə]
I was at the cinema. = Jag var på bio.

biverkan [~ i används ~verkningar] substantiv
{c}

side effect [side effects](medicine: an adverse effect)
noun
[UK: saɪd ɪ.ˈfekt] [US: ˈsaɪd ɪ.ˈfekt]

blodsfrändskap substantiv
{c}

consanguinity [consanguinities](a blood relationship)
noun
[UK: ˌkɒn.sæŋ.ˈɡwɪ.nɪ.ti] [US: ˌkɒn.sæŋ.ˈɡwɪ.nɪ.ti]

blända [~de ~t] verb

blind [blinded, blinding, blinds](make temporarily or permanently blind)
verb
[UK: blaɪnd] [US: ˈblaɪnd]
The sunlight blinded John. = Solen bländande John.

dazzle [dazzled, dazzling, dazzles](confuse the sight)
verb
[UK: ˈdæz.l̩] [US: ˈdæz.l̩]

bländande adjektiv

glaring(reflecting with glare)
adjective
[UK: ˈɡleər.ɪŋ] [US: ˈɡler.ɪŋ]

incandescent(shining brightly)
adjective
[UK: ˌɪnk.æn.ˈdesnt] [US: ˌɪnk.ən.ˈde.sənt]

scintillating(sparkling)
adjective
[UK: ˈsɪn.tɪ.leɪt.ɪŋ] [US: ˈsɪn.tɪ.leɪt.ɪŋ]

bländare [~n ~, bländarna] substantiv

aperture [apertures](hole restricting the diameter of the lightpath through one plane)
noun
[UK: ˈæ.pə.tʃə(r)] [US: ˈæ.pər.tʃər]

bländare [~n ~, bländarna] substantiv
{c}

diaphragm [diaphragms](optics: structure with a central aperture used to limit the passage of light)
noun
[UK: ˈdaɪə.fræm] [US: ˈdaɪə.ˌfræm]

bländverk [~et ~] substantiv
{n}

will o' the wisp(delusionary goal)
noun
[UK: wɪl ˈəʊ ðə wɪsp] [US: wɪl ˈoʊ ðə ˈwɪsp]

bläsand [~en ~änder] substantiv
{c}

Eurasian wigeon(dabbling duck)
noun

borsta tänderna verb

brush one's teeth(to clean one's teeth with a toothbrush)
verb
[UK: brʌʃ wʌnz tiːθ] [US: ˈbrəʃ wʌnz ˈtiːθ]

bort med händerna! interjektion

hands off(don't touch!)
interjection

brand [~en bränder] substantiv
{c}

conflagration [conflagrations](a large, ferocious, and destructive fire)
noun
[UK: ˌkɒn.flə.ˈɡreɪʃ.n̩] [US: ˌkɑːn.flə.ˈɡreɪʃ.n̩]

brudand [~en ~änder] substantiv
{c}

wood duck(A colorful North American duck, Aix sponsa, that nests in hollow trees.)
noun

brunand [~en ~änder] substantiv
{c}

common pochard(Aythya ferina)
noun

bränd [bränt ~a] adjektiv

burnt(carbonized)
adjective
[UK: bɜːnt] [US: ˈbɝːnt]

coctile(made by baking or exposure to heat)
adjective

scorched(dried, damaged, burnt by exposure to sunlight or heat)
adjective
[UK: skɔːtʃt] [US: ˈskɔːrtʃt]

bränna [brände, bränt, bränd bränt, pres. bränner] verb

burn [burnt, burnt, burning, burns](to cause to be consumed by fire)
verb
[UK: bɜːn] [US: ˈbɝːn]
John burned all of his possessions. = John brände upp alla sina ägodelar.

cremate [cremated, cremating, cremates](burn to ashes)
verb
[UK: krɪ.ˈmeɪt] [US: ˈkriː.met]

scorch [scorched, scorching, scorches](to burn the surface of something so as to discolour it)
verb
[UK: skɔːtʃ] [US: ˈskɔːrtʃ]

sear [seared, searing, sears](To char, scorch, or burn the surface of something with a hot instrument)
verb
[UK: sɪə(r)] [US: ˈsɪr]

singe [singed, singeing, singes](to burn slightly)
verb
[UK: sɪndʒ] [US: ˈsɪndʒ]

bränd jord substantiv
{c}

scorched earthnoun
[UK: skɔːtʃt ɜːθ] [US: ˈskɔːrtʃt ˈɝːθ]

1234