Latinska Svenska lingua [lingua e] (1st) F noun ordalag ▼ substantiv uttryckssätt, sätt att uttrycka sig /i ord/
språk ▼ substantiv kommunikationsmedium medelst mänskligt tal eller andra symboler
tunga ▼ (överfört, ålderdomligt) språk substantiv
tunga ▼ substantiv den mjuka och böjliga kroppsdel som befinner sig inuti munnen, och med vilken dels maten flyttas så att den kan sväljas, och dels smak förnimms
tunga ▼ substantiv plös; den del av skon som befinner sig mellan snörningen och ovansidan av foten
tungomål ▼ substantiv språk
lingua Ainuana noun ainu ▼ substantiv ett språk talat av ainufolket, generellt ansett ett isolerat språk som saknar kända kopplingar till andra språk
lingua Alborussa noun belarusier ▼ substantiv person från Belarus
belarusiska ▼ substantiv slaviskt språk som talas i Belarus
lingua anglosaxonica noun fornengelska ▼ substantiv den form av engelska som talades, och senare skrevs, mellan ungefär 400-talet och 1100-talet
lingua Bambara noun bambara ▼ substantiv ett språk bland mandespråken som talas i Mali samt till mindre del i Burkina Faso och Senegal
lingua Bulgarica noun bulgariska ▼ substantiv kvinna från Bulgarien
bulgariska ▼ substantiv språk som talas främst i Bulgarien
lingua Cambrica | lingua Vallica | lingua Wallica noun kymriska ▼ substantiv keltiskt språk som talas i Wales
Lingua Coreana noun koreanska ▼ substantiv språk som talas främst i Korea
Lingua Coreana adjective koreansk ▼ adjektiv
lingua cornica noun korniska ▼ substantiv
lingua Croatica noun kroatiska ▼ substantiv språk talat främst i Kroatien
lingua Estonica noun estniska ▼ substantiv officiellt språk i Estland
lingua etrusca noun etrusker ▼ substantiv person som tillhör fornfolket i Etrurien (i mellersta och norra Italien)
etruskiska ▼ substantiv ett utdött språk som talades på den italienska halvön före år 0
lingua Faroensis noun färöiska ▼ substantiv språk som talas på Färöarna
lingua Finnica noun finska ▼ substantiv språk som huvudsakligen talas i Finland
lingua franca noun lingua franca ▼ substantiv språk som talas mellan människor med olika modersmål
lingua Francogallica noun franska ▼ substantiv språk som talas i Frankrike med flera länder
lingua Germana | lingua theodisca noun tyska ▼ substantiv germanskt språk som talas främst i Tyskland, Österrike och Schweiz
lingua gesticulatoria noun F teckenspråk ▼ substantiv uppsättning gester, rörelser och ansiktsuttryck som används för kommunikation
lingua Gothica noun gotiska ▼ substantiv
lingua Groenlandica noun grönländska ▼ substantiv språk som talas på Grönland
lingua Groenlandica adjective grönländsk ▼ adjektiv som rör Grönland, det grönländska språket eller folket
lingua hebraica noun hebreiska ▼ substantiv
lingua Hispanica noun spanska ▼ substantiv språk som framförallt talas i Spanien och Sydamerika
lingua Iaponica noun japanska ▼ substantiv kvinna från Japan
Lingua Iaponica noun japanska ▼ substantiv ett språk som talas i Japan
lingua indogermanica noun urindoeuropeiska ▼ substantiv hypotetiskt språk som tros ha föregått alla indoeuropeiska språk
Lingua Indonesiana noun indonesiska ▼ substantiv malajo-polynesiskt språk som talas i Indonesien
lingua Islandica noun isländska ▼ substantiv språk som talas på Island
lingua italica | italicum noun italienska ▼ substantiv språk som talas i Italien
lingua iudaeogermanica noun jiddisch ▼ substantiv germanskt språk talat av judar som är nära besläktat med tyska, men med influenser från hebreiska och slaviska språk
lingua Latina | Latinum noun latin ▼ substantiv språk talat i det gamla romarriket