stämningsubstantiv den anda, atmosfär eller ton som råder hos en grupp eller krets av personer vid en plats, ett evenemang e.d.
stämningsubstantiv det att kalla någon inför domstol (stämma) för att ha begått brott eller i ett tvistemål
stämningsubstantiv tillstånd vari en människas känslor befinner sig inför ett visst föreställningsinnehåll; (tillfälligt) sinnestillstånd som sätter sin prägel på någons medvetande
stämningsubstantiv åtgärd som utförs på ett instrument för att en musiker ska kunna spela rent på det