Latinska Svenska colle noun bergsknalle ▼ substantiv brant men ofta mindre berg, klint, klippa eller kläpp; även om toppen på sådan
colle cta [colle ctae] (1st) F noun kollektbön ▼ substantiv den bön som vid svensk högmässa läses före episteltexten
colle cta verb inkassera ▼ verb driva in, ta upp betalning
colle ctum [colle cti] (2nd) N noun mängd ▼ substantiv oordnad uppsättning element av någon speciell beskaffenhet
set ▼ substantiv del av match
set ▼ substantiv uppsättning, sammanhörande grupp
sätt ▼ substantiv sats, uppsättning, samling, kull
uppsättning ▼ substantiv sats, omgång; fullständig samling
colle ctor [colle ctoris] (3rd) M noun samlare ▼ substantiv
colle ctum verb fastställa ▼ verb bestämt angiva
colle ctum adjective inställd ▼ adjektiv justerad så att viss funktion erhålls
colligo [colligere, colle gi, colle ctus] (3rd) TRANS verb lägga ▼ verb vika ihop större tygstycken (såsom lakan, dukar)
colle ga [colle gae] (1st) C noun arbetskamrat ▼ substantiv
kollega ▼ substantiv Kollegor är personer med samma eller liknande utbildning, men inte nödvändigtvis alla personer som arbetar på samma arbetsplats eller alla personer som är anställda på en arbetsplats, då dessa ju kan ha olika befattningar. Så är alla bibliotekarier kollegor, men alla personer som arbetar på ett bibliotek är inte kollegor.
medarbetare ▼ substantiv kollega: person med vem man arbetar.
colle gium educationis superioris noun högskola ▼ substantiv
kollegium ▼ substantiv ämbetsverk, kontor, sammanslutning av kolleger (lärare, ämbetsmän) som fattar gemensamma beslut
colle gium opificum noun fack ▼ substantiv liten låda avsedd för att sortera in saker i, oftast ett av ett flertal liknande
fackförening ▼ substantiv en grupp av individer med det gemensamma syftet att försäkra arbetsförhållanden och rättigheter på en arbetsplats
förbund ▼ substantiv fackförbund, sammanslutning av fackföreningar inom samma bransch