coitus [coitus] (4th) M noun | coitussubstantiv samlag parningsubstantiv samlagsubstantiv sexuellt umgänge mellan två parter: ha samlag, fullbordat samlag, avbrutet samlag, vaginalt/analt/oralt samlag sexsubstantiv sexuellt umgänge |
coeo [coire, coivi(ii), coitus] verb | bemötaverb negativt reagera på, ge negativ svar på; avfärda; motbevisa bemötaverb positivt reagera på; uppfylla träffaverb komma i närheten av någon och hälsa, i plötsligt, avsett, eller första möte återförenaverb förena delar eller parter som tidigare hängt samman |