Norwegisch | Deutsch |
---|---|
bråk noun | der Krach [des Kraches, des Krachs; die Kräche]Substantiv der Lärm [des Lärm(e)s; —]Substantiv |
bråk noun salopp | der Radau [des Radaus; —]Substantiv |
bråke | |
bråke verb | lärmen [lärmte; hat gelärmt]Verb |
bråkebøtte | |
bråkmaker noun | der Störenfried [des Störenfrieds, des Störenfriedes; die Störenfriede]Substantiv |
bråkulde |