Latin-Svéd szótár »

dis svédül

LatinSvéd
dis [ditis (gen.), ditior -or -us, ditissimus -a -um] adjective

bemedladadjektiv
som har goda ekonomiska förhållanden

discedo [discedere, discessi, discessus] (3rd)
verb

fira nerverb

lämnaverb
avsluta sin inblandning med /något eller någon/; avlägsna sig, avresa från; avbryta en närmare relation med /någon/

lämnaverb
färdas bort från, resa iväg från, avgå från /stationen/; gå bortåt från /något eller någon/; röra sig ifrån /någon eller något/

lämnaverb
låta vara kvar; få att vara kvar; inte ta med sig ett föremål

discens noun

studerandesubstantiv
person som studerar

discere verb

lära inverb
lära sig utantill

discerpō verb

manglaverb
pressa i mangel

stympaverb
vanställa genom avhuggning, hugga av lemmar

discerpō noun

mangelsubstantiv
maskin som man använder när man manglar

discus [disci] (2nd) M
noun

assiettsubstantiv
liten tallrik

brickasubstantiv
en hålförsedd platta som vanligtvis används för att fördela belastningen i ett skruvförband

brickasubstantiv
en slags skiva som används för att bära saker

brickasubstantiv
märke, polett, tjänstetecken

brickasubstantiv
pjäs (i ett spel), även bildligt om person

cd-skivasubstantiv
optiskt, cirkulärt lagringsmedium för datorer; används speciellt till musik

disksubstantiv
hårddisk

disksubstantiv
platta av brosk som finns mellan kotorna i ryggraden

diskussubstantiv
antikt kastvapen

hårddisksubstantiv
lagringsmedium för dator

plattasubstantiv
skiva, musikalbum

pucksubstantiv
svart rund skiva av vulkaniserat gummi som ishockey spelas med

skivasubstantiv
inspelning, till exempel av ett antal musikstycken, på ett gripbart föremål såsom en grammofonskiva eller CD-skiva, vanligtvis avsedd att säljas

skivasubstantiv
platt föremål, eller föremål som förefaller platt, ofta cirkelformat och/eller roterande

discimpositor noun
M, discimpositrix F

diskjockeysubstantiv
person som väljer musik och spelar skivor på ett uteställe

disciplina [disciplinae] (1st) F
noun

arbetsrumsubstantiv
rum där arbete utförs

disciplinsubstantiv
sportgren

disciplinsubstantiv
upprätthållande av ordning; följande av regler

disciplinsubstantiv
vetenskapsgren

läsningsubstantiv
undervisning, studier

studiesubstantiv
inhämtandet av kunskap genom forskning

studiesubstantiv
konstverk skapat för att öva eller demonstrera ett visst ämne eller teknik

utbildningsubstantiv

disciplina verb

disciplineraverb
vänja vid tukt och ordning

pluggaverb
studera

pluggaverb
studera, läsa intensivt

disciplina informatica noun

informatiksubstantiv
vetenskapliga studiet av information och dess behandling i kodad form

discipula [discipulae] (1st) F
noun

skolflickasubstantiv
flicka som /är i den åldern då flickor/ går i skola (främst grundskolan)

discipula | discipulus noun

studentsubstantiv
person som tagit studentexamen, är behörig att studera på universitet

discipulus [discipuli] (2nd) M
noun

discipelsubstantiv
elev, lärjunge

12